Magiskt.

I fredags var jag hos Malin så gott som hela dagen. Var barnvakt åt Evelina medans Malla klippte sig, vi tittade på tecknat, gungade gunghäst, lekte tittut och åt limpa med messmör. Jag tror hon tyckte det var roligt att någon annan person kom och hälsade på än samma gamla tråkiga mamma och pappa. =) Eftersom Malin drog på någon form av arbetsfest med middag och utgång så fick jag och Pålle roa oss på egen hand. Vi beställde pizza från Biteline klockan sex och fick första pizzan klockan åtta, den andra halv elva. Bra service, king!

Vi kollade på Idol och hade det trevligt. Jag och Pålle har en väldigt fin relation, det är lite Jesus och Petrus över oss. Eller typ, Tarzan och Jane... Hur som helst så var han snäll och lånade ut sin superinnebandyklubba till mig. Tack! I övrigt har jag bara jobbat denna helg. Lirade innebandymatch idag som vi dessvärre förlorade trots att vi skulle ha vunnit (för vilken gång i ordningen egentligen?) och ser nu ut att få lämna tvåan för spel i trean till våren. Kanske inte är så negativt, vi ska nog kunna ta klivet upp direkt om vi spelar som vi ska.

Oförståeliga ting del 3:
"Du har jobbat/gått i skolan hela dagen och är på väg hem. Dagen har varit bekymmersfri och du har inte varit med om något besvärligt alls. Det är lugna gatan, fina fisken, klappat och klart, you name it. Plötsligt inträffar det. Det största mysteriet av alla mysterier som existerar. Du är på väg att låsa upp dörren och letar efter nycklarna i fickan, när du plötsligt blir extremt kissnödig. Från noll till hundra på en millisekund. Du bara måste få upp dörren, men av någon oförståelig anledning så är din gode vän nyckelknippan extra besvärlig och öppningsmomentet tar betydligt längre tid än vanligt. När du äntligen fått upp den förbannade dörrjäveln så finns det ingen tid att förlora. Toaletten - here I come!"

Personlig åsikt:
Detta är mongolidiskt. Detta inträffar antagligen bara för att Gud inte har något bättre för sig. Det finns ingen annan anledning. Varför, Herre, varför?! Du kan väl åtminstone vänta i trettio ynkliga sekunder nästa gång...

Gårdagen var magisk. På plats i arenan strax efter klockan sex, tittar på uppvärmningen där Luleås spelare inger mer respekt än de bör göra. Det är lite som vanligt när man tittar på motståndarlagens värmning, de övervärderas utan egentlig anledning. Matchen drar igång, det är mycket folk på plats och Forsberg skrinnar in med tredjekedjan på isen efter en och en halv minut. Det går ett sus genom publiken och han river ner applåder. Direkt borrar han ner huvudet och bara kör. Lurar den ena Luleåspelaren efter den andra. Serverar sina medspelare gång på gång, tunnlar en Luleåback och får med sig en utvisning. I sitt första byte i matchen. Folk ställer sig lyriskt upp och skakar på huvudet. Man tror inte att det är sant.

Jag sitter och småskakar på läktaren, som jag alltid gör när jag ser Modo på plats. Det är någon form av nervositet och jobbig anspänning som aldrig tycks släppa. När Häggström gör 1-0 så släpper det lite men det finns fortfarande mer att ta av. I den andra perioden händer inte särskilt mycket. Cam Abbott får psykbryt när broder Chris åker i isen efter en tackling från Molinder. Det var riktigt, riktigt längesedan jag såg en lika elak spelare som denne Cameron Abbott. Han kokade, bokstavligt talat. Skakade av ilska.

Den tredje perioden är bara en enda lång show av Foppa. Fri med målvakten sitter 2-0 och arenan exploderar. Inte långt därefter bryter han en passning och trampar sig fri på nytt. Skridskostopp. Dragning. Mål. Publiken är lyrisk och man ryser i hela kroppen. Vid den efterföljande tekningen vägrar publiken att sätta sig ner. Hyllningarna tycks aldrig ta slut. Gåshud. Kungen är tillbaka igen och det är bland det värsta jag varit med om.

Oförståeliga ting del 2:
"Du sitter i soffan och relaxar. Plötsligt inser du att du har glömt en nödvändig sak i ditt rum och du går dit för att hämta den. Du går med raska och fokuserade steg för att fullborda ditt lilla ärende. Du har det klart och tydligt för dig. Ingen tvekan alls. Men plötsligt, när du har gått in i rummet, så får du hjärnsläpp. "Vad skulle jag göra här inne egentligen?". Du tittar dig runt i rummet och försöker öppna upp ditt eget minne, men det går inte. Du har gått hit av en anledning som var självklar för trettio sekunder sedan, men nu står du här som en idiot."

Personlig åsikt:
Detta är absurdt. Hur kan minnet svika en på detta sätt? Det är verkligen häpnadsväckande. Och märkligt.

---

Örnsköldsvik i morgon, Modo mot Luleå. Hinote is back, and it's punishment time. Jag tänker njuta på läktaren och jag vet att jag inte är ensam.
#21 har den effekten.

Bye.

Jag har klippt mig. Jo, tro det eller ej. Det är sant. Bjuder på några citat från frisörskan:
"Oj, här var det mycket hår!"
"Du har otroligt tjockt hår."
"Du har både tätt sittande OCH grova hårstrån..."

Tänka sig. Jag som inte hade en aning om att mitt hår var som mossa. Det kom som en total överraskning.

Efter att jag har blivit 1,6 kg lättare på huvudet så tar jag tillfället i akt och bjuder på en bild. Det hör knappast till vanligheten, om man säger så. Njut så länge ni kan!

Nu ska jag slåss online på Tekken 6. Eftersom jag är född som pojke så ligger det i min natur att uppskatta slagsmål och våld. Jag ska tydligen ha det i blodet. I morgon tar jag upp en ny "händelser-som-påverkar-dig-och-som-är-otroligt-mystiska-utan-att-man-förstår-varför". Den senaste kanske var begränsad, det är nog bara jag som är sölig när jag äter. Men mamma sa att hon spillde, dock BARA när hon åt kexchoklad. Jag tror henne inte. Här ligger garanterat en hund begraven. Mamma är nog en sölkorv i smyg som döljer sina fläckar väl. Hon är ju mamma och mammor kan sånt. De är renlighetens och perfektionismens gudinnor.

In Foppa we trust. Peace.

Jag skriver så tangentbordet glöder. Det är sant. Jag har skrivit hela dagen. Helgen också, för den delen. Det är mycket rapporter som har skrivits och som ska skrivas. Just nu håller jag på med matchreferatet från gårdagens korpmatch mot Trixbo och snart ska jag formulera ett tungt mail till Isak. OK, jag överdriver lite kanske. Jag skulle kunna skriva klart allt dubbelt så snabbt men så går det när man pysslar med allt samtidigt.

Nästa helg är jag ledig. Det ska bli trevligt. Per Martin Modin och jag ska försöka få med oss några barn ut i Sundsvalls exklusiva nattliv och på söndag är det ödesmatch mot Stones Oilers, mer kända som "Pontus Stark's innebandylag". Vinner vi inte den matchen så ramlar vi troligtvis ur division 2. Det får inte inträffa. Och det kommer inte att inträffa. Det har Andreas Jonsson bestämt och han brukar ha rätt.

Nu ska jag bjuda på något helt nytt. Detta kommer att slå dig med häpnad, bli inte förvånad om din haka är i höjd med din midja efter att du läst detta. Jag kommer att börja med en ny punkt i denna blogg som handlar om saker som inträffar oss alla, utan att vi kanske tänker på det. Jag vill väcka liv i dina slumrande tankar. Låt mig bygga upp ett scenario:

"Du har precis köpt en riktigt delikat glass eller chokladkaka och sätter dig ned för att smaska i dig den. Du njuter av smaken och konstaterar efter någon minut eller två till din stora besvikelse att godsaken är slut. Du har ätit upp allt och reser dig därför upp. Plötsligt, till din stora skräck, så visar det sig att du spillt på din tröja. Det är inget märkvärdigt, chokladklicken är till en början liten och väcker inte särskilt stor uppmärksamhet. Men det är när du försöker få bort den som helvetet bryter lös. Chokladen blir allt mer utsmetad eftersom den har smällt en aning och du kan inget annat göra än att slänga tröjan i tvättkorgen. Trots att du koncentrerat dig på att inte spilla så är katastrofen oundviklig. Klicken ska ju inte kunna vara där, men ändå är den det. Chokladtillverkaren skrattar dig i ansiktet..."

Personlig reflektion:
Detta inträffar verkligen mig jämt. Det är helt sjukt. Det spelar ingen roll hur noga jag än är när jag äter, det sker ändå. Det hör liksom till. Jag kan omöjligt vara ensam om detta. Är det likadant för dig?

En klassisk glass med chokladdragering.
Denna är skapad av Magnum - en av många glasstillverkare
som bara väntar på att få jävlas med dig...

Over and out
/ M

2-2 mot Djurgården. En poäng. Ledning med 2-0 inför sista perioden, men bara en ynklig en poäng ändå. Det sägs att hockeyspelare måste ha självförtroende för att kunna leverera. Herregud, hur gamla är dom egentligen? Fullvuxna karlar som måste ha stöttning och konstant medgång. Idag har man spelat bra ishockey i två perioder, leder skottstatistiken med 28-6 och är det klart bättre laget än Djurgården. Ändå blir man ängsliga och tror att Djurgården är ett lag med övermänniskor. Samma lag som man spelat ut i dom två tidigare perioderna anses plötsligt vara hur bra som helst.

Jag är jävligt bitter just nu. Det oavgjorda resultatet idag känns värdelöst och framförallt onödigt. När jag själv håller på med idrott så tycker jag att det är en fördel att ligga i täten och leda till exempel en fotbollsmatch. Men elitidrottsmän på hög nivå verkar se det som en börda. Ibland undrar man verkligen hur dom tänker. Men nog om hockey.

Jag vill göra något roligt i veckan. Alla dagar står till mitt förfogande. Det är som bekant roligare att vara social än att sitta hemma och uggla. Det tycker nog du med..?

Over and out.

Hej blogg.

Jag, Martin och Aronsson är vita. Ikväll försökte vi bli svarta och skaffa attityd. Vi har under denna kväll (lördag) gnuggat våra geniknölar och grävt i våra allra djupaste arkiv uttrycksmässigt. Vi har påbörjat en tung hiphop-låt, direkt från hjärtat. Tillsammans har vi påbörjat detta projekt som kommer att förvränga din världsuppfattning. Hela din vardag kommer att vändas upp och ner. Mer avslöjar jag inte. Kanske orkar vi inte ens avsluta den, vem vet :)

Just ja, för dig som missat: Imorgon ramlar Djurgården ur Allsvenskan och Foppa är kung.

Fred. Och peace.

M to the I to the K to the E

Äntligen är det måndag. Jag är nog en av få som är glad att helgen är över. Denna helg har jag spenderat non stop på Preem känns det som. Veckan som kommer ska jag jobba kvällen på onsdag och torsdag, utöver det är det full ledighet som väntar!

Joakim kom på besök idag till Matfors. Vi satt runt köksbordet med mor och konverserade om allt mellan himmel och jord. Efter det bestämde sig jag och min bror att vi skulle åka till Birsta. Jag inkasserade en till handkontroll till mitt 360 och en mössa. Min bror var mer vuxen och köpte en taklampa till vardagsrummet. Störtlöjligt, men den var fin. En "Swing" av kulören vit.

Snart landar Tekken 6 i brevlådan också. Jag bjöd 410 kr på Tradera och lyckades kamma hem detta splitternya spel. 450 kr med frakten inräknat, inte så pjåkigt. Ett bra tidsfördriv. Nu återstår det bara att Joakim och Lisa ska köpa en ny TV, så jag kan överta deras med stor glädje.

Nu känner jag för att bränna en skiva. Kjam!

/ M