Suck, denna hockey alltså. Hur ska man orka med en hel säsong. Fem poäng upp till säker mark och tio upp till slutspel. Det sistnämnda är tyvärr bara att glömma i år igen. Man undrar ju hur det kunde gå så här snett på knappa tre år...

I helgen vankas det jobb. Hela tiden faktiskt. Fredag, lördag, söndag. Mor och far är i Stockholm också så nu får jag klara mig själv. Det ska nog gå bra. Jag blev ju trots allt uppfostrad av en vargfamilj när jag var liten innan jag blev adopterad till det hem jag nu befinner mig i så jag vet hur man klarar sig ute i det vilda.

Nej, nu ska jag göra någonting nyttigt. Vad sägs om, lite NHL kanske..? Något bättre bjuds det då inte på i alla fall.

På återseende.

/ M

Snart är det helg, skönt. Och löning. Mums. Idag torsdag jobbar jag kvällen, missar därmed Sundströms comeback men ska se matchen i efterhand när jag kommer hem. Förhoppningsvis blir det ett wienerbröd kvar också så jag kan snylta med mig ett hem. Har blivit helt besatt av denna gudomliga bakelse. Ge mig, nu!

Det är mycket gratulationer som hägrar i dessa hösttider. Idag fyller min käre moster Birgitta år, grattis på födelsedagen!

Nu ska jag äta en punchrulle. Ja, du läste rätt. De heter så. Jag ska aldrig mer säga dammsugare.

Punchrulle.

Ciao!

Här kommer en summering av fredagens NHL-turnering som blev mycket, mycket lyckad. Eller inte "mycket, mycket", det hade den blivit om jag stått som slutsegrare och det gjorde jag ju inte.

Match 1: Seger i öppningsmatchen mot Dagbladets tv-spelsrecensent Björn Brånfeldt. 4-0 blev slutresultatet och jag hade fått en drömöppning.

Match 2: Nu väntade brödraderby mellan storebror och lillebror. Jag körde över honom första tio minuterna på hemmaplan och slutresultatet skrevs till 4-2.

Match 3: Jag fortsatte på den inslagna vägen och besegrade Philadelphia med 4-3. Vid denna tidpunkt fick jag också ett favorittryck på mig, skulle jag palla för det?

Match 4: Första förlusten kom mot Jesper, 5-6. Tungt, mycket tungt.

Match 5: Jag rundade av gruppspelet med en 1-0-seger mot Pittsburgh och slutade därmed på andra plats bakom min bror i tabellen på grund av målskillnad.

Slutspel: Efter en miljard grundseriematcher (nästan) så var det dags för slutspel. Jag besegrade Ante med 3-2 och tog mig till semifinal lagom tills klockan blivit kvart i två... I semifinalen fick jag dock se mig besegrad av Philadelphia som vann med 2-0 och fiaskot var ett faktum. I finalen vann min bror med 4-0 och tog hem segerpotten på 500 svenska enkronor. Tungt.

Linn var sedan übersnäll och skjutsade hem mig till Matfors, thaaank you! :)

Sammanfattning: Ett grymt roligt arrangemang. Detta gör jag gärna om, och då föredrar jag att inte börja jobba 7.45 nästa dag.

/ M

Idag fyller Denice 19 år. Det var på tiden att hon blev ett år äldre hon med. :)

Bilden symboliserar hennes livsresa i antal jordsnurr. Fin.
Grattis på födelsedagen!

Komplett rapport om helgen kommer ikväll efter att jag har jobbat.

/ M

Ett stycke höst äro de facto.
Ganska behagligt ändå, tycker ni inte?

Jag har ändrat lite i min blogg. Jag kan inte ha rubriker i mina inlägg längre eftersom det ser förjävligt ut med denna häpnadsväckande design. Synd. Å andra sidan skadar det inte särskilt mycket eftersom jag klarar mig bra även utan. I skrivande stund ser jag fram emot fredagen. Det är NHL-turnering på gång på Joakims jobb (http://ohl.dev.osynlig.se) och det ser jag fram emot. Jag ska försöka gå hela vägen med mitt Tampa Bay Lightning. Mycket skicklighet och en skopa tur är mitt segerrecept.


Utöver denna NHL-turnering så ska jag också jobba i helgen. 7.45 - 15.00 på lördag och 16.00 - 22.30 på söndag. Har korpmatch också på söndag klockan 8.55. Mindre behaglig tid men å andra sidan spelar jag hellre matchen än tvingas stå över pga jobb, så jag gillar läget.

Nu ska jag dra en match på NHL innan jag somnar. På återseende.

Timrå - Modo 4-5 efter övertid. Enough said.

>> Matchrapport av moí

Kvällens segerorganisatörer - #27

/ M

Seger igår mot Skellefteå med 6-2. Det smakade otroligt bra, eftersom det var på tiden att man spelade med lite aggressivitet och vilja. I morgon väntar länsderby mot Timrå. en match som jag kommer att beskåda på plats. Får hoppas på lika mycket vilja och bra inställning även då.


Ikväll ska jag umgås med Linn. Vi ska titta på film och vara allmänt sociala. Det ska bli trevligt. Det är alltid trevligt att umgås med Antbros jänta må jag säga!

Såg för övrigt det sista Prison Break-avsnittet igår. Skaparen till denna serie måste vara ett geni, för jag har då aldrig följt en lika bra serie i mitt nittonåriga liv. Creds till denne!

/ M

Det är sommar och solen skiner. Årtalet är ej memorerat men jag skulle tro att det rör sig om någon gång runt -05. Jag, Anton och min bror Joakim bestämmer oss för att åka in till Den Stora Staden och spela lite minigolf på Folkets park. Solen ligger på som aldrig förr och vi tar alla plats i "Klara", den röda lilla Forden som mamma ärvt av mormor. Förr eller senare är vi framme i Sönsvall och Joakim gör en schysst fickparkering längs Selångersån. Jag och Anton är imponerade.

Vi går den långa och snåriga (nåja) vägen till Parken för att göra upp. En trekamp om vem som behärskar boll och minigolfklubba bäst. Ära till vinnaren - skam till den förlorande. Vi fokuserar alla på varsitt vis. Ingen vill sumpa detta, chansen till evig lycka. Varje boll kommer att vara så fruktansvärt viktig. Några misstag har man inte råd med, då är man körd. Finito. Segerchansen är borta, puts väck.

Väl på plats väljer vi alla varsin unik minigolfboll och går med bestämda steg fram mot bana 1. Vem som börjar slå minns jag inte, men slaget är garanterat bra. Ribban sätts högt direkt. Gasen i botten - nu måste man hänga med från start. Alla tre deltagare visar upp ett imponerande psyke och ingen halkar efter eller drar ifrån. Det är jämnt skägg genom samtliga banor. Tills det återstår en bana. Ett enda vägskäl. Nu skall agnarna skiljas från sitt vete, en mästare skall koras.

Jag är den som slår först. Jag drog nitlotten när jag fick börja, men inser snabbt att det samtidigt kan bli ett guldslag. Jag kan döda tävlingen direkt, dra ner spänningen på noll. Sätter jag den här så vinner jag. Jag slår till bollen med extrem precision och koncentration. Den går rakt, den går perfekt. Den går... nästan i. Väl uppe vid banans absoluta nyckelpunkt, på plattformen där uppförsbacken mynnar ut i en fruktansvärt ynklig nedförsbacke väljer min boll att gå sin egen väg. Den vänder, till min stora förtret. Mitt perfekta slag är värdelöst.

Jag lyckas aldrig återhämta mig efter detta, jag kom aldrig tillbaka igen under resterande slag. Fråga mig inte om jag slog 2 eller 7, det kvittar. Jag misslyckades med att vinna. Min bror tog hem det, han slog en spik. Som plåster på såren bestämde sig Joakim för att bjuda mig och Anton på glass efteråt i kiosken, det var vi losers värda menade han. Efter att vi valt ut varsin delikat glass gick vi med nedstämda steg mot "Klara" för att åka hem till förorten igen. Joakim skrockade förnöjt med protokollet i sin hand och var nöjdare än nöjdast. Tills han upptäckte att han fått en P-bot på 500 kr. Då var han inte lika nöjd, den nyblivne mästaren.

Glass och böter, en dyrköpt seger.